Hej
Jag känner mer och mer att jag skiter i vad som händer med dig. Jag orkar inte kämpa mer. Jag känner mig så tom. Jag brukar kunna känna en massa saker, men inte nu. Jag brukar känna att jag VILL göra saker och kämpa vidare i att hitta någon att dela kärleken med, men inte nu. Jag är förstörd som människa och jag vet inte hur jag ska kunna hitta mig själv igen. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen. Jag känner att allt är jobbigt och att jag går en långpromenad om dagen är för att det är det enda jag kan göra nu för mina hundar. Jag vill inte att de ska behöva bli drabbade pga. mitt mående. Jag älskar verkligen Amy, Lucas och Yosh. De tre ger mig så mycket som ingen människa skulle kunna ge mig idag. Jag orkar inte mer...
Jag bodde där nere med Hugo lååångt ute i skogen, 30 mil från mina vänner och min familj. 30 min med bil till närmaste affär. Jag hade ingen. Jag fick höra varje dag att jag ljög... jag ljög om pengar, jag ljög om kärlek, jag ljög om precis allt. Jag fick höra att jag hade den ena psykiska sjukdomen efter den andre. Jag fick inte äta när jag ville eller vad jag ville. Han räknade godisar så att jag inte fick mer än honom. Jag rensade hela huset med honom och han tackade mig flera gånger att jag hade gjort detta för honom. Jag lovar dig, det fanns MYCKET saker i ett litet hus. Jag målade om köket själv och jag målade andra omgången ensam i hallen nere och uppe och i trappen... jag målade dörrarna. Nej, jag hade ingen inkomst. Jag bakade och jag försökte ge så mycket jag kunde. Han köpte färgen för sina pengar och han köpte alla sakerna från tradera som vi skulle ha i huset, som är kvar i huset. Jag köpte saker från Jotex för 6000kr till huset som fortfarande är där, min 42" plasma Tv är kvar där, högtalare och Dvd och sommardäck på aluminiumfälg... m.m. men bara för att han hjälpte mig med räkningarna en månad begär han 5000kr av mig nu och han är beredd att göra allt för att få de pengarna. Han har adhd/aspbergers m.m. och han fick panikångestattacker hela tiden. Han hatade att handla mat eller att handla över huvudtaget. Han stressade upp för ingenting. Han grät ofta, nästan varje dag pga paranoida saker han fick för sig att jag tyckte och kände och då sprang han omkring i huset som en galning med händerna i luften och han kastade sig på golvet som en 4 åring... och han hotade ofta med att ta livet av sig. Han är jägare så han tog fram sina vapen ofta. En gång pratade jag om att ta livet av mig för att han skulle se hur det kändes, då kom bössan fram igen... Men en kväll gav jag upp. Jag reste mig och sa att nu får det fan vara nog med alla anklagelser och jag drar, det är slut! Jag var arg och jag packade mina saker i det jag kunde hitta. Han sprang efter mig som en hund och kunde inte förstå vad som kunde ha gjort mig så arg. Men när han inte förstod, blev han rädd att bli lämnad så han kastade sig över mig så jag flög ner i sängen... han satt på mig och jag kunde inte röra en enda lem på kroppen. Jag skrek att han skulle släppa mig för att jag får panik i trängda situationer, då sa han gång på gång att han släpper inte och att jag skulle till psyket och ju mer jag grät och bad honom att släppa för att jag kunde inte andas för att han satt på mig, så blev han panikslagen så han höll för min mun och min näsa. Han släppte när jag nästan tuppade av och jag fick hosta fram min luft igen. Jag var livrädd. När jag förklarade att jag inte var i paniktillstånd utan att jag var bara arg på honom och jag ville åka därifrån så blev han ledsen och skulle ta livet av sig igen... han berättade att han hade gjort sin mamma och sitt ex så illa och nu hade han gjort mig illa och det ville han inte skulle hända. Jag vågade inte åka hem, jag visste inte längre vad han var kapabel till... det var en mardröm. En vecka efteråt åkte jag hem. Jag tog det jag fick plats med i bilen och åkte. Jag lämnade alla mina andra saker som jag beskrev ovan. Nu ska han ha 5000kr av mig för att han betalade ett par av mina räkningar... han hjälpte mig som en normal människa hade gjort i ett parförhållande... men nu när det är slut gäller inte det längre. Han försöker få mig att tro att jag är galen, att mina föräldrar ljuger för mig och att de sviker mig i nödsituationer. Han ville påstå att mamma hade ljugit om att sälja mitt guld och att hon stoppade en del i sin egna ficka... Enligt honom ljuger alla. Ingen går att lita på. Han påstår att jag har borderline och att jag en dag ska öppna mina ögon för vad som egentligen hände och vad som egentligen alla i min närhet har orsakat mig. Han är den ende som är bra för mig enligt honom, alla andra sviker mig och har gjort mig till den jag är idag... enligt honom. Han är så sjuk i huvudet att det går inte att beskriva med ord. Jag har arbetat hos honom och lämnat kvar alla mina saker och det han köpte för sina pengar är även kvar där förutom ett par klädesplagg jag fick i gåva.
Nu vet ni... Jag var tvungen att berätta...
