Hej
Jag har en viss panik inom mig att inte göra något om dagarna längre. Men jag ska få sånt aktivitetsstöd... de ska fixa nåt jobb till mig och låta mig börja arbetsträna långsamt till en början och det tror jag är bra faktiskt. Jag känner mig lite som ett freak faktiskt. Som om jag skulle vara helt jävla störd! Men, men... så är det iaf.
Hockeyn... jag börjar toktröttna på skiten. Jag tycker att det är för mycket jävla gnäll, jag pallar inte med det. Folk är så jävla känsliga. Jag tycker att alla har rätt att vara dem själva och inte känna sig tvingade att vara nåt de inte är. Jag hatar verkligen när man måste lägga bomull runt allt man säger för att folk är så förbannat jävla känsliga! Men! Jag kan också vara känslig! Hockeyn var det enda jag hade, som jag levde för och nu känner jag inte ens nån lust att gå och kolla mer. Det är ju synd nu när man är tillsammans med Tonii... nu känns det egentligen ännu viktigare att man åker och kollar så man stöttar honom. Men jag känner inte alls för det. Vi får se, det kan ju ändra sig allt efter som. Jag hoppas verkligen det... Jag vill bara ha tillbaka det som var. Jag blev tillsammans med Tonii och allt bara dog och blev tråkigt. Det är ju inte hans fel, men man undrar lite hur folk tänker? Jag är bara sååå besviken. Jag är som osynlig nu mera.
Detta är MINA KÄNSLOR! Bli inte arg på mig för hur jag känner! Jag har inte nämnt några namn och jag har inte sagt nåt elakt eller dumt mot någon.
Jag fattar inte varför det ALLTID ska ligga hos mig att höra av mig och gör jag inte det och inte heller den andre, så visst fan är det JAG som får skit för det. Jag fattar inte det. Jag är ALLTID syndabocken, ALLTID! Jag är som en jävla dörrmatta som det är tillåtet att torka av sig sin skit på.
Tonii är verkligen min ÄNGEL! Han är så jävla snäll, så go och omtänksam. Jag älskar honom så enormt. Jag önskar att vi inte bodde hos våra föräldrar just nu. Jag vill somna med honom varje natt och vakna med honom varje morgon. Jag vill ha honom i min famn när han har ont i huvudet, jag vill ta hand om honom då. Det är olidligt när det går flera dagar utan att vi ens träffas... Jag vill inte ha det så! Men jag får ha det så nu, jag ger inte upp min ängel för nåt i hela världen!
